Är inne i en slags sorgeperiod just nu. Sjukt att människor kan sätta såna spår efter sig, på gott och ont det vill säga. Allt omkring mig tycks nämligen påminna mig om dig. Fan vad ont det gör. Jag saknar dig så.

Skolan har rullat igång igen. Jag måste ändå påstå att det finns en gnista motivation inom mig, kanske beror det på att jag och K drar utomlands om några veckor. Det blir våran andra gång tillsammans och mer lär det bli! Längtar!
Kramar!